Att sätta mål

Bakgrund:

Att lära sig sätta mål är ett simpelt men väldigt kraftfullt verktyg för att få saker gjorda, disponera arbetsbelastningen, och skapa en överblick kring utfört arbete. Dessutom skapar man en positiv feedback-loop när man ser att uppgifter börjar bli avklarade. Därför ska vi gå genom några knep som gör att just dina satta mål blir både effektiva och användbara. 

Det vanligaste felet som görs är att tro att det räcker med att identifiera huvudmålet – vilket dessutom är den enklaste delen i hela processen. Huvudmålsättningen är ofta väldigt uppenbar, så själva hantverket kring att konstruera effektiva målsättningar är hur du bygger upp resan till huvudmålet. Hela processen har delats i tre steg, men egentligen sker det hyfsat överlappande. 

 

Steg 1: Identifiera huvudmålet.

Exempelvis “klara tenta”, “slutföra en uppsats”. Man kan ha flera huvudmål beroende på vilket perspektiv man använder “läsårets huvudmål”, “kursens huvudmål”. Det kanske mest uppenbara huvudmålet för en student är vanligtvis “ta examen” – vilket faktiskt inte säger någonting om vad som ska utföras. Huvudmål är ofta väldigt abstrakta.

Steg 2: Dela upp huvudmålet till delmål.

När du har identifierat huvudmålet börjar själva hantverket; poängen är att bryta ner en väldigt stor och abstrakt uppgift till mindre och mer lätthanterliga action-points. Hela idén bygger på att skapa en tydlig resa för uppgiften där varje delmål är en specifik hållplats.

Ju trögare det är ett få igång en uppgift desto mer enkelt behöver man ibland göra det för sig, en dålig dag: 1. Öppna boken → 2. Inspektera omfånget → 3. Läs instuderingsuppgifter → 4. Läs kapitlet → 5. Paus

Har man lite mer flow och större perspektiv:

1. Läs referenslitteratur, etablera frågeställningar → 2. Börja skriva ner större koncept, läs ytterligare referenslitteratur → 3. Grovskiss bakgrund klar, bolla med handledare → 4. Börja skriva

Steg 3: Gör en realistisk tidsplan.

När du gjort klart för dig ungefär hur händelseförloppet kommer se ut är det dags att portionera ut uppgifterna, likt exemplet ovan – men – med en tidsram. De klassiska “vem, vad, när, och hur” är bra verktyg för att skapa specificitet kring målsättningarna, vilket är vårt bread & butter för att målsättningarna ska vara användbara.

Det som är hela nyckeln till att göra effektiva målsättningar är egentligen att vara specifik – desto mer abstrakt en uppgift är desto svårare är det att greppa när och vad det är som faktiskt ska göras. Exempelvis den där tentan i slutet på kursen, eller examensarbetet som inte ska in förrän i slutet på läsåret – långt bort och dessutom väldigt stora koncept. Det svåraste i hela processen är alltså att göra funktionella delmål som ska berätta vad du ska göra här och nu, och vad som händer på vägen.

Hur vet man när delmålet är avklarat? Kan du -inte- besvara den frågan så har du inte varit specifik nog. Det kan vara så simpelt som “läst klart kapitlet”, “skrivit minst 500 ord”, “besvarat uppgift 1-10”; så länge du har något mätbart du kan checka av. En vanligt modell för att konstruera specifika mål är S.M.A.R.T.E.R.-goalsetting:

S – Specific

M – Measurable

A – Action-oriented

R – Realistic

T – Timed

E – Evaluated

R – Reviewed

Där representerar egentligen E och R en feedback-loop för att se över och revidera målsättningarna allteftersom behov uppstår.

Självklart går det att fördjupa sig ytterligare kring detta, det finns en mer nyanserad bild av hur man kan göra målsättningar för dem som är intresserade. Men grundprinciperna är att bryta ner uppgiften och vara specifik, allt för att minska trösklarna och göra uppgiften till något greppbart.

Ett sista tips

En sista viktig detalj kring att naila sina målsättningar. SKRIV NER DINA MÅLSÄTTNINGAR. Det som händer när man skriver ner sina mål är att de går från abstrakta idéer, som kan vara väldigt flyktiga i ditt eget huvud, till något fysiskt du kan backa tillbaka till. Om du dessutom delar dina målsättningar med någon så ser du till att du hålls ansvarig för dina mål, vilket är ett väldigt starkt verktyg för att cementera att saker bli gjorda.

Små målsättningar man har i smyg för sig själv i sitt huvud är väldigt lätta att skjuta på och revidera fram tills att man står där sista veckan i vanligt ordning med stressen upp över öronen.

Snabbguide - att komma igång nu:

En enkel modell för att strukturera sitt dagliga plugg är Pomodoro-metoden. Vilket i linje med målsättningsteorin bygger på att disponera sitt plugg genom att dela upp arbetet. Metoden lägger stor vikt vid att man arbetar i kortare intervall där man är helt ostörd… Telefonen på flightmode ostört alltså.

► Arbeta fokuserat på en uppgift i 25 minuter utan distraktioner.

► 3-5 minuter paus

– Repeat –

►Efter 4st Pomodoros, ta en längre paus, 15-30 minuter

– Repeat –

 

Vill man veta mer om hur man sätter sina mål eller ha hjälp kring att sätta dem kan ni höra av er till mig:

Alexander Ferm

Prestationscoach & idrottspsykologisk rådgivare
Förbundskapten för svenska e-sportslandslaget
M.Sc. Arbetsfysiologi & biomekanik
B.Sc. Idrottsvetenskap & coaching
@leetperformance

Utnyttja alla möjligheter som finns med LinkedIn och LYCKA TILL!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sv_SESwedish